Love's gonna get you down

Gårdagen var ganska hemsk. Regn, rusk och lämnad av sin flickvän för 66 (?) dagar. Eftermiddagen/kvällen började kanonbra med att p3 spelade min stora favorit Mika med "hans" nya, stora hit "Lollipop". Inte nog med att man måste lyssna på den där pipiga jävla fjanten, han ska ju såklart gnida att Moa ska vara borta hur länge som helst i ansiktet på mig. "Love's gonna get you down" sjungs kanske 15-20 gånger i låtjäveln. Jävla skitlåt.
More like Lollipoop.

Hursomhelst. Jag känner mig inte så nere som jag trodde att jag skulle göra nu när Moa åkt. På något sätt har det vuxit fram. Har ju vetat det bra länge och då kan man ju förbereda sig ganska bra på det.

Moa är värd att åka. Så jävla värd det. Inte nog med att hon suttit sjukt länge och harvat på Transcom, hon verkar till och med vara omtyckt (!) av cheferna. Det måste ju vara ganska unikt i den skithålan. Sparat och gnetat, pluggat Fysik B som en idiot, varit sjuk i 3 månader och inte kunnat träna fotboll på riktigt på ännu längre tid.


Hon är inte bara värd det för att hon gjort allt det där. Hon är värd det för att hon är en sjukt bra människa. Komplett.


Hon har stått ut med mig och den idiot jag är i mer än 3 år. Mycket mer än tre år dessutom. Mer än 3,5 år när hon kommer tillbaka. Hon har stått ut med praktfylla, svineri och att jag suttit hemma varenda helg alla jävla år för att se några betydelselösa fotbollsmatcher. Aldrig klagat över vad jag beslutat att lägga min tid eller mina pengar på. Hon har stått ut med klagomål om hur mycket tid vi får tillsammans och vilka jobb/utbildningsval hon gjort. Men störst av allt; hon har förlåtit mig för hemska saker, bland annat det största svek en människa kan utsätta en annan för.


Jag är hennes förste riktige pojkvän. På henne låter det som hon kan tänka mig som den ende. Något som i mina ögon är helt sjukt.


Därför väntar jag mer än gärna 66 dagar på att min älskling ska komma hem.


Se till att njuta.





Jag funderar starkt på att tatuera mig. Hjärtat från Manás platta Revolución de Amor. I sådana fall på insidan av överarmen. Vänster överarm. I svartvitt. Där Moa ligger när vi sover tillsammans.





Det är ju såklart inte för henne jag vill göra det. Tror inte ens att hon vill att jag gör det. Eller om hon ens bryr sig. Men det skulle vara en fin "ode" till min flickvän. En sån där tillägnan utan namn. Så om hon kommer fram till att hon inte vill ha mig om ett halvår så kan jag alltid säga till alla andra att det symboliserar kärlek och är dessutom framsidan till mitt favoritbands bästa skiva.


Eller så skiter jag i det. Tatueringar sitter ganska hårt tror jag. Och är ganska dyra.

Men nog fan är den snygg.

Om jag ska sluta vara så sjukt blödig nu.

Jag var faktiskt och såg på IFK Göteborg - IF Elfsborg uppe på hemmaarenan igår. Kom i halvtid, då stod det 0-2. När matchen var slut hade Pontus Wernbloom gjort 3-2 på egen hand, Taco-Anders utgått med skadat knä och Stefan Kawasaki sprungit sig trött 5 meter ifrån mig. Inträde i paus: 0 kr.

Innan var vi på Freeport i Kungsbacka. Köpte ju såklart 2 DIF-tröjor á 211 kr (!) styck och en wokkokbok. Gött.

Idag hann vi med en träning på eftermiddagen. 13 man stor trupp. Två klart godkända nyförvärv och en träning med elvamannamål. Jävligt bra inför säsongen.

Var hemma i helgen. Träffade Holm för första gången sedan jul tror jag. Om jag ens träffade honom då. Annars var det i november när dom hälsade på. Träffade hans flickvän, Sofie, för första gången också. Jävligt trevlig och fin tjej. En bra tjej för en jävligt bra kille. Bra kap Fredrik!

Simpan och jag styrde upp den redan uppstyrda festen för Robert som fyllde 30. Kanonfest med kanonfylla, som sig bör i Bofors hemstad. Danne kom hem och lät oss spruta upp hans skumpa. Det var grejjer det!

Björn dekorerade bordet med en nybakad pizza vid 21-snåret mitt bland alla dagisfröknar och 30-åringens föräldrar. Kölven gjorde en Dahl och slocknade kramandes toaporslinet.

Och än var det bara fredag...

Lördagen innebar Djurgårdens andra 1-1-match på två helgmatcher. Jag och Danne såg spektaklet i Karlstad, samtidigt som våra vapendragare Simpan och Holm fick se en minst lika underhållande dambasketdivision-1-match. Sedan drog vi hem till nybyggda bastun och njöt av fotbollsunderhållning a la Valencia (11 poäng efter Villarreal). Danne avrundade med att röva ner ett glas i klinkersen.

Jag satt uppe och väntade på Moa till 03.00. Det var sista natten tillsammans på 7 veckor.

På söndagen åkte vi bland annat till Huong. Där fick jag en julklapp á 200 kronor presentkort på SF Bio. Hon fick ett par schabbiga örhängen (som vanligt). Det är ju också ett jävla sätt och säga "trevlig resa" på.

Nu kom en fantastisk låt av Josh Rouse på i winamp.

Därför;

Dagens låt:

Josh Rouse - It Looks Like Love

Lev livet, plugga på Chalmers och bli framgångsrik!

Hejrå

Vem är Putte?

Ingen vet väl egentligen. Putte kan vara en god vän, eller bara en del av en gemenskap. Putte kan vara glädje och humor. Han kan vara den som du längtar till när du gått hem.

Putte är snäll. Själv så tror jag att Putte är kärlek.
Putte är vad du vill att han ska vara. Putte kanske är din skönaste känsla. Vem är Putte?

www.putteiparken.se

Glömmer man bossen ska man skjutas

Moget Dahl. Jag glömde ju The Boss.
Bruce Springsteen på Ullevi. 5:e juli. Hur glömde jag det?
Hursomhelst. 4 biljetter. 3 lediga för försäljning. 4 om jag skjuts. Ställ er på kö så ska jag välja vilka jag går med. 625 spänn kostar världens bästa artist.
Det är knappt 10 pizzor för er som vill veta. Eller ca 15 bärs på krogen. Det är det värt.


Nu ska jag ta mig en "löptur". More like jogga, svettas och svära åt min kondition.

Hasta luego som han sa, Guti, till sin fru, modellen.

Musiksommar08

Typiskt läge att njuta av musik i sommar.

Rage Against the Machine. Antagligen på Hultsfred 12:e juni.
Sedan bär det antagligen av till Spanien, där den 17:e årgången av familjens semester i Peñiscola lär gå av stapeln. Ett eller två avstickarbesök i Barcelona bör det bli. Juanes spelar i Palau Sant Jordi den 25:e juni. Låter som det blir en grym repris av förra sommarns sjuka musikupplevelse. Tre dagar efter spelar Jarabe de Palo en gratiskonsert i någon liten håla utanför Barcelona. Luktar musiksommar lång väg...

Åker hem, jobbar, spelar fotboll och bara är. Sen kommer såklart the new deal i Karlskoga, Putte i parken, med Mustasch och Hardcore Superstar och grejjer.

Det hela avslutas på sensommarn. R.E.M. på vackraste vackra Stockholm Stadion den 7:e september.

Oh my god. Musiksommarn08 blir bara fetare och fetare.

Hem till helgen. Simpan, Holm är ut-/hemlovade. Det blir grymt i Bråtenskolan på fredag. Dessutom kommer Bröderna Sandberg, Kölven, Björn och hela jävla Bråtens IK. Det blir häääsweet.
Hoppas min största idol, Tommy Hermansson, kommer också...

Nu ska jag lyssna sönder Amy MacDonald. Det tackar vi Jahan Shund för.

Glöm för allt i världen inte att Jose Maria Gutierrez Hernandez är bisexuell. Även om han inte står för det.

Tror egentligen det gäller fler spelare i Real Madrid. Det kanske kan bli nya gay-laget?

Eller är det ett för långt steg att ta för fascisternas gamla klubb?

Tjoflöjtz

Miraklet som uteblev

9-2. Förlust för grabbarna.
Domar-Arzideh sket i att vi tutade med hornet. Växelsång med spelarna. Och två avslutande tröstmål. Det blev en fantastiskt avslutning på säsongen, trots förlusten, i Tuve Ishall. Dom är för sköna våra hockeyhjältar. Inför tredje perioden fick jag ett sms från ledargestalten Ekbäck:

"Vi vill härmed informera klacken om att vara allertta och högljudda på timeouten nu i tredje ;) kul att ni e med /// Laget"

Varpå efter drygt halva tredje perioden Chalmers helt omotiverat tar time out, alla spelare ställer sig vid sargen och kör "Andra sidan" två gånger med oss. 9-0 stod det då.
9-2 slutade matchen. Frenesi och glädje dom sista 7 minutrarna. Fruktansvärt glädjande.

Fan, två bloggar på en dag. Det måste vara rekord.

Villarreal tog en stabil enpoängare hemma mot Racing idag. Smidigt.
Ännu smidigare är att Bilbao låg under med 1-0 mot Athletico Madrid när jag började skriva. Nu står det 1-2. Fan-fucking-tastic. Kanske håller Villarreal tredjeplatsen efter dagens spel också..? Vore ju sjukt skönt.

Hörde från min gamla vän Johan Sandberg att monsieur Älgen har signat för Bråten. Det värmer ju något djävulskt i sådana här dystra tider utan sin flickvän.

Laddad som satan inför bandyn imorgon.

Nu ska jag se när Bilbao defilierar mot 90-minuterssignalen.

Hej

Miraklet i Tuve II

Idag spelas det säsongsavslutning i Tuve. Vi pratar förstås om Chalmers Blue McRangers. Vi pratar om en revansch från tidigare i år. Vi pratar om ett upprepande av förra årets skalp i Tuve. Vi pratar om den största bortaklacken någonsin i Tuve. Vi pratar om den största supporterskala som Strangers har visat upp. Allt är upplagt för Miraklet i Tuve II.

Det finns dock några få saker som talar emot ett mirakel; ingen målvakt så här 3-4 timmar innan match, lagets stjärna och supportrarnas favorit, Johan Sundh, är borta och antagligen är en del av spelarna bakis, om jag känner mina hockeyhjältar rätt...

Jaja, idag händer det. Idag slår vi dom. Idag sjunger vi.
Mirakel händer bara när man minst anar det.


Helgen började med utgång. Start hos Dannelicious "Långskånk" Andersson. Utgång på Nef. Kass musik, praktfylla och sköna kompisar. En helt ok kväll på stan blev det iallafall. Vi fick såklart BDlicious att lägga av med dumma regler och total nykterhet fram till Göteborgsvarvet (eller t.o.m. midsommar). Bara det är ju värt att lägga ut 200 spänn på alkohol och 100 spänn på att få höra skitmusik för.

Igår var det hockey i Scandinavium. Bröderna Dahl, Banana John och Henke Karlsson representin' south side Gothenburg 'n' the Moa side of the family. Frölunda vs Djurgårn med en fantastisk publik i Göteborg. Man kan inte annat än att bli imponerad av dessa jävla nötter som gång efter annan går man ur huse för att se sitt mediokra Frölunda. Trots att man ligger under en halv match står man upp och sjunger. Det ser man inte ofta i Sverige, oavsett sport, oavsett stad.
1-1 slutade det. Frölunda hade en puck i nät 5.01 in i förlängningen. Måldomaren avgjorde matchen efter att Sören Persson satt sitt avtryck i densamma. Sjukt dålig är han minsann, Mr Sören P.

Därefter, förnedring av franska landslaget på Old Trafford. Till detta en pizza och efter sinom tid även ett par öl, efter att ha sett om magen hängt med på det.

Idag har det inte hänt mycket. Har sett Björn Ferry skjuta bort alla Sveriges medaljchanser i skidskytte-VM. Ole Einar blev frånåkt av en juniorjävel. Tungt för den gamle.
Det tyder ju bara på att det är underdogens dag idag.

BDlicious kommer snart. Uppladdning inför match. Kanske lite uppsjungning, sen drar vi ut till Micro bildelshandel och köper mer tut-gas.
Idag blir det stämning.

Tråkigast är att Moa har åkt till alperna. Att när hon kommer hem, så är hon hemma i 3 dagar, och att hon drar till Thailand o.s.v i dryga 2 månader. Dryga två månader. Dryga.

Allt som inte dödar blir man bara jävligt irriterad av.

Bandy i kårhuset imorgon. 08.00. Bandyns Kåberg gör comeback. Det kommer sitta Chalmerister i varenda betongvägg i hallen imorgon.

Forza Chalmers.
Tja.

Händelserika veckor

Det har gått 3 veckor (eller något) sedan jag skrev senaste inlägget. Det är lång tid för en bloggtörstande befolkning.

Sanningen är den att jag inte haft tid att skriva något. Har varit i Sälen med Schtekarna ju. I was the king of the hill. Precis som väntat. Jag började resan med att köra en fantastisk Toyota de 90 (?) milen upp förbi Karlskoga med början 03.30 i Frölunda. Väl uppe, utan att ha ätit mer än två bananer, tryckte jag i mig ett supermål på McD. Som alla rutinerade alkoholister vet är inte lång vakenhet utan innanliggande sömnpass kombinerat med dålig mathållning och sedan skidåkning någon bra idé om man avser att dricka 6-7 stora stark på kvällen. Men iochmed att jag bara druckit ett par gånger innan visste jag ju inte det och koaset i mitt maskinteknologshuvud är ett faktum.

Dagen efter var jag ändå oförskämt pigg, för att ha minnesluckor från kvällen innan, trodde jag. Först tre timmars skidåkande efter frukosten kom fyllesjukan. Och som den kom.

Den andra dagen fylldes av bakishet. Mättades sedan med en helt onödig bussresa (med 3 öl i kroppen) till "HC" som tydligen var jävligt populärt. Så populärt att vi var tvugna att stå i kö i 45 minuter, bedömt. "Näru" sa vi och ringde Huong som kom och hämtade oss med en pudersnövit HiAce Traveller.

I övrigt var Sälenresan canons. Lite lite sömn och lite lite krök från flickorna dock.

Helgen efter bar det av till Köln. Den resan kan vara den grymmaste på flera år. Många kölsch, många överförfriskade tyskar och två fullträffar vad gäller klubbesök. Bastun på hotellet stängdes i vår ära. Eller för att vi "had maked a party" som städtanten sa.

Vi kom hem i tisdags och jag har inte kommit ikapp än, trots ivrigt vattenintag och vitamintörst.

Jag orkar inte förklara resan här. Det finns så mycket detaljer att berätta om. Kort kan jag säga att jag gjorde mig en ny god vän, Robin. Och att jag antagligen har varit 3000 gånger fräschare än vad jag var på hemresedagen. Kanske för att vi kom hem asfulla från stan 06.30 och gick upp 09.00 för att ta bussen från stan 11.00.

Idag har jag fjollat runt i lägenheten och städat, tvättat handdukar och lyssnat på Dixie Chicks. När jag inte kände mig nog kvinnlig efter allt omkringdansande gick jag ner till Lidl och köpte frukt och gjorde mig en student-smoothie.

Dagens recept:
2 gröna äpplen

3 kiwisar

1 sharonfrukt

3-4 decilter apelsinjuice

1 näve müsli eller havre-groins
Kör allt i blendern.

Jag kunde ha sett på QX Gaygala också, men kände att jag behövde se på hockey och skriva en blogg istället. Gud välsigne min själ, som Göran Hägglund skulle sagt.

Anledningen till att jag städade är att Moa kommer imorgon. Anledningen till att jag käkade/drack smoothie är att jag antagligen supit ut varenda liten vitamin ur kroppen. Och att jag på köpet blivit fet som en liten gris. Därav ingen skitmat idag.

Skål. Eller Za Zdarovje. Eller Alaaf.

Hejpåeriallafall