Våren är här

Och med den kommer fittorna fram. Med det burleska uttalandet menar jag ju förstås inte att kvinnorna springer runt och visar sitt könsorgan. Nej, istället ska de få idioter som springer runt i den svenska samhällskroppen likt ett sjukdomalster fram. Klåpare, tjuvar och våldsmän. Äckliga, vidriga banditer. Detta baserar jag på att igår kväll blev min käre vän, tillika lagkamrat, Ekbäck blev av med sin väska vid sidan av planen på Heden. Mitt i centrala Göteborg, mitt bland allt folk, mitt emellan två fotbollsplaner. Där stod, oberoende av hudfärg, idioter nog att stjäla hans ryggsäck med, körkort, visakort, pengar, mobil, studentkort, kårleg o.s.v. När vi kom hem var hans konto länsat. Kul.

När jag kom hem från skolan idag stod 5-10 bilar på lut. Alla hade fått minst ett däck sönderskuret. Min Audi hade två.

Det sas nyss på TV att Claude Makelele var den spelare i världhistorien som spelat flest Champions League-seminfinaler. Finns det någon som åkt ut lika många?

Sen senaste inlägget har mycket skoj hänt.
Förra helgen var Simpan och Holm här och vi, mest jag, blev såklart redlöst fulla. Det är alltid kul. Mötte syrrans gamla kompis Elin på systemet när jag höll en kartong bärs i handen. "Eeeh, hej, Elin".

Blev dissad från två ställen på samma kväll, kom knappt in på det tredje. Kalven is back in buisness.

Vårt hotell i Spanien, som vi bott på i 16 somrar i rad på, har gått i konkurs. Jag har bott på den bergsluttningen ca 32 veckor av mitt liv. Det är mer än ett halvår. Det känns rätt tungt.
Hursomhelst ska vi ändå åka till Peñiscola. Bor på ett annat hotell i närheten av det vanliga. Det kommer ju inte kännas likadant. Men, jag hoppas och tror att med någon tur till Vila-Real, Jarabe de Palo-konsert helt gratis och kanske någon dag i Barcelona så blir det här någon av dom bästa semestrarna någonsin. Kan det bli annat när man åker hem för att se Bruce på Ullevi?

Grymmast förra veckan var att Moa ringde. Shit vad jag har saknat henne. Vi pratade 25 minuter om ingenting. Och på nåt sätt kändes allt så jävla enkelt efteråt. Vi gick tillochmed och förlorade premiärmatchen med 3-0 efter skandalöst dåligt försvarsspel av mig. Jag brydde mig liksom inte ens efter matchen. Moa hade ringt. Jag förstår varför proffscoacher förbjuder sex innan match när jag blir sådär av att bara prata. Det ska ju faktiskt svida ordentligt att förlora.
Och dessutom ringde hon häromdagen igen.
Man, I love her.

Igår spelade vi andra matchen. 3-3. Tre av världens skönaste ekonomer var med och spelade. Trots det vann vi inte. Jag får ta på mig ett mål. Om inte domarn tar det för offside.

Våra västar till MaskinteknIK har kommit, vi kan extraknäcka som vägarbetare!

Jag har köpt en GAIS-halsduk.

Imorgon ska jag köra bilen till däckverkstaden. Det sitter lånedäck på den nu. Kalaset går väl på 1200-1500 någonstans. Känns värt det för att nån liten snorunge haft kul en måndagsnatt.

Ska åka hem både den här helgen och nästa helg. Korprock with the CE sax & fånar of the Chematur Engineering AB såklart. Pappa betalar.
Nästa helg kommer Moa hem. Behöver jag säga mer?

Och så avslutar vi med låten som jag har tvunget växlat fram till varenda morgon och eftermiddag när jag åker till/från skolan dom senaste dagarna:
Josh Rouse - Feeling No Pain