En blogg är alltid en blogg

Jag sitter här mitt i natten i vår lägenhet. Allt är tyst, mörkt och tomt. Kompisarna har redan gått. Ikväll var Danne, Adde och, hör och häpna, Kicki här. Vi åkte hit i Kickis bil efter en ny förlustmatch med Chalmers Blue McRangers. Dom vägrade vinna även om vi hade gjort en alldeles ny banderoll bara för dom. "Strangers - support troops rangers" står det på den.

Vi satt här framför datorn och lyssnade på gammal musik. Musik från mellanstadiet och så. Det hela började med att Kristina hade Jumper i bilen.
Jag vet inte vad det är, men just Jumper har någon sorts varm plats i mitt hjärta. En sån där plats som man aldrig kan göra kall eller svärta ner av gamla tråkigheter och dåliga minnen. Jag vet inte vad det är. Det får mig bara att tänka på enkla tider. Tider när det svåraste valet man gjorde var vilket nummer på fotbollströjan man skulle ha. Resten var lixom löst. Även om jag säkert var lika tung nu som då och säkert 20 cm kortare hade jag lättare för mig. Lättare psykiskt alltså. För ibland blir det lite jobbigt asså...

Och du jag undrar vad du tänker på just nu. Och, du jag undrar om du nånsin kan tänka på mig som din man..?

Jumper asså. Jumper. Jävla snorungar från Krillehöla, dom får mig att tänka.


http://huonglee.blogg.se/ Men lilla vän? Vad är det?
Huong är mycket värt. Mer än vad många varken vet eller anar. Säkert minst hon.

Vilken jävla alla hjärtans dag alltså. Moa hade skickat nåt som inte kom, jag slängde två lotter utan att veta om det (det var ingen vinst på dom, gick ut i soprummet och hämtade dom), och hockeyn gick skit. Men Moa fick mina rosor iallafall :D Det var ju bra.

Fan, vad emo jag är nu. Men det är säkert bara för alla öl. MEN klockan är ju faktiskt snart tre på natten också.

Näe, nu orkar jag inte skriva mer. Gonatt.

Nattens låtar:
Jumper - Jag tror att du vet
Jumper - Jag undrar
Citizen Cope - Awe

Puss